Lena Olsen

Barn som aktörer.

Den traditionella synen på barn har varit att se dem som objekt för de vuxnas omsorger. Detta synsätt kom att luckras upp under senare delen av 1900-talet. En bidragande orsak till detta var antagandet av Barnkonventionen 1989 och Sveriges ratificering av den 1990. Flera av artiklarna ger uttryck för en respekt för barnet/den unge i sig vilket också är temat för forskningsprogrammet , nämligen att undersöka rättsregler som rör barns deltagande i angelägenheter som rör dessa. Det rör sig närmare bestämt om regler för den underåriges handlingsmöjligheter, dennes möjligheter att få information, att säga nej samt möjligheter att få hjälp och stöd. Inom juridisk och annan regelforskning pågår några enstaka projekt som rör det ifrågavarande temat. I övrigt är det dock knappast alls beaktat. Programmet består av 13 projekt av olika omfattning, vilka skall utföras genom doktorsavhandlingar, postdoc-forskning, samt lektorsforskning i övrigt. Projekten har samlats inom fyra segment, nämligen Barns fri- och rättigheter, Utsatta barn som aktörer, Barn/unga som civil- och offentligrättsliga parter, samt, slutligen, Barns/ungas möjlighet att komma till tals inför offentliga organ. Deltagarna kommer från tre universitet och fyra institutioner. De forskningsmetoder som används är tvärvetenskapliga, vilket inrymmer såväl juridiska som samhällsvetenskapliga (kvalitativa, kvantitativa) metoder.