Gemensam vårdnad även om föräldrarna inte lever tillsammans är norm i Sverige. Regelsystemet bygger på konsensus och det är i princip bara på två områden som det finns en möjlig tvistelösning att tillgå boende och umgänge. När gemensam vårdnad blev norm förflyttades konflikten från vårdnadsfrågan mot boende/umgänge. Det finns tre alternativa beslutsmodeller för att lösa en sådan konflikt. Föräldrarna kan tillsammans nå en överenskommelse om hur boendet/umgänget skall lösas. De kan vidare få hjälp att nå ett avtalsslut genom s.k. samarbetssamtal i kommunens regi. Om inte föräldrarna kan nå en överenskommelse kan rätten besluta åt dem. Samarbetssamtalens syfte är således att nå en överenskommelse mellan föräldrarna. Frågan är dock i vilken utsträckning de ingångna avtalen motsvarar framför allt barnens bästa, men även föräldrarnas önskemål och i vilken utsträckning de är resultat av en förhandling där den starkaste föräldern har gått segrande ur tvisten. Det är en allmän uppfattning, att samarbetssamtalen i långt större utsträckning än vad domstolarna dömer till, leder till växelvis boende. Studien kommer att sönderfalla i tre delar. I den första delen kartläggs olika tvistelösningsmöjligheter ur ett komparativt perspektiv, i den andra jämförs utfallet av domstolsavgöranden med utfallet av samarbetssamtal genom textanalys - PERTEX. Den tredje och avslutande delen skall innehålla djupgående slutsatser utmynnande i förslag till förändringar i den svenska regleringen.