Peter Josephson

Den sokratiska kontrarevolutionen: Bokmarknad och universitet omkring 1800

Vid sekelskiftet 1800 var många ledande opinionsbildare i Tyskland överens om att det ifrån medeltiden nedärvda universitetet hade spelat ut sin roll och att man därför borde reformera det eller ersätta det med en ny typ av läroanstalt. Ett argument som ofta återkom i diskussionen - men som man i tidigare forskning inte har tillmätt någon betydelse - var att den traditionella formen av akademisk undervisning hade förlorat sitt existensberättigande på grund av det i samtiden växande utbudet av tryckt litteratur. Istället för att åhöra föreläsningar vid universitetet kunde de studerande nu tillägna sig den åtråvärda kunskapen direkt ur böcker. Upplysningspedagoger och andra reformivrare menade att det under dessa förutsättningar vore bättre ifall professorerna gav ut sina föreläsningar på förlag istället för att år efter år diktera sina kompendier för nya studenter. Syftet med projektet är att analysera den diskussion som under perioden fördes med anledning av den snabbt växande bokmarknaden, samt att undersöka i vilken utsträckning denna diskussion bidrog till att bereda väg för ett nytt universitets- och lärdomsideal. En huvudtes i undersökningen är att flera av de principer som vi idag associerar med den universitetsmodell som Wilhelm von Humboldt senare kom att implementera i Berlin från början lanserades och anammades bland annat därför att de tycktes erbjuda en lösning på de problem som hade uppstått i och med den massproducerade bokens genombrott.

Tiden kring år 1800 har beskrivits som den period då de idémässiga grunderna för det moderna forskningsuniversitetet lades fast. Viktiga impulser utgick från Tyskland, där W. v. Humboldt lät anlägga universitetet i Berlin 1810. De skrifter och föredrag i vilka man under årtiondena dessförinnan hade berört universitetsfrågan har senare tilldragit sig stort intresse bland historiker. Sällan har man dock beaktat det faktum att många som nu ivrade för universitetsreformer gjorde så med hänvisning till en snabbt växande bokmarknad.

Syftet har från början varit att analysera hur man i den universitetspolitiska debatten kring år 1800 begreppsliggjorde den utmaning som boken utgjorde. Den gängse akademiska undervisningsformen hade länge varit föreläsningen - lärare läste före. Mot slutet av 1700-talet hävdade dock alltfler att bokens genomslag gjort denna verksamhet obsolet. Frågan ställdes hur man skulle organisera undervisningen i stället. Projektets viktigaste hypotes har varit att flera av de principer som vi idag associerar med den s.k. Humboldtmodellen en gång lanserades bland annat just därför att de tycktes erbjuda en lösning på de problem som den massproducerade bokens ankomst skapat.

Forskningsuppgiften har utvidgats något under projektets gång i det att jag kommit att intressera mig även för det akademiska skriftställarskapets ökade status från mitten av 1700-talet och framåt. Förvisso hade det också förut funnits universitetslärare som sett sig som skribenter; universiteten har alltid lockat individer som velat skriva. Men med undantag för föreläsningsmanus och disputationsunderlag hade en professor sällan skrivit något i sin roll som ämbetsman. Under 1700-talets andra hälft förändras detta. Hädanefter förväntas en universitetslärare inte bara skriva utan skriva mycket. Vadan denna förändring?

För nutida iakttagare kan 1700-talets tyska universitet te sig som en ogästvänlig plats för skribenter: biblioteken var ofta i uselt skick; skrifter censurerades; som lärare undervisade man ofta från morgon till kväll. Likväl bör man vara försiktig med att beskriva dessa faktorer i termer av "hinder". Problemet med detta ordval är att det bidrar till att naturalisera de incitament som det gäller att förstå med avseende på deras historiska uppkomst. Det är som om man utgick från att det hos akademiker i alla tider skulle ha funnits en outplånlig vilja att skriva och att det enda som tidvis avhållit dem därifrån varit yttre omständigheter. I stället för att ta denna vilja för given har jag velat undersöka hur den en gång producerades.

Min ursprungliga hypotes var som sagt att flera av de idéer som vi associerar med den s.k. Humboldtmodellen en gång artikulerades delvis i syfte att möta det hot som den tryckta boken utgjorde. Hypotesen bekräftas i uppsatserna "Böcker eller universitet?" och "Universitetet, den lärde och den självlärde". I källor från slutet av 1700-talet klagas det på att studenterna ofta uteblir från kollegierna eftersom de föredrar att studera för sig själva. För att motverka denna utveckling, som anses utgöra ett hot mot universitetets fortbestånd, vill många reformera undervisningen på ett sådant sätt att studenterna därifrån ska få med sig något som de inte kan hämta ur böcker.

Två krav reses nu:

- för det första att undervisningen ska utformas med det brittiska tutorsystemet och med den sokratiska dialogen som förebild (härav projektets titel: den sokratiska dialogen framställs som en undervisningsform som ska hjälpa lärarna att möta 1700-talets motsvarighet till dagens IT-revolution). Fördelen med dessa alternativ är, menar man, att de låter lärarna förmedla vetenskapens objektiva gestalt under beaktande enskilda studenters subjektiva förutsättningar, vilket var centralt för vad Humboldt och andra talade om som "bildning".

- för det andra att man i lärosalen endast ska lära ut ny kunskap, eller, som Johann Gottlieb Fichte skriver: "att muntligen aldrig lära ut något som står att läsa i böcker". Läraren måste då bli forskare; universitetet, som förut varit en ren läroanstalt, måste även vara forskningsinrättning. Detta, menar jag, utgör en tidigare förbisedd bakgrund till det moderna forskningsuniversitets framväxt.

Förutom dessa två resultat har jag i "Skriftfabriken" och "The publication mill" visat på de styrtekniker som regeringar och universitetsledningar från slutet av 1700-talet och framåt tillgrep för att förmå professorer att skriva fler böcker. I uppsatserna visas även hur nya media såsom författarlexika, vetenskapliga recensioner och vad jag kallar studerandeguider (rådböcker till familjer som övervägde vilket universitet de skulle välja åt sina söner) understödde denna förändring i det att de möjliggjorde för lärare på väg uppåt att jämföra sina kvalifikationer med kollegers och konkurrenters.

Förutom själva resultaten har projektet genererat flera nya forskningsfrågor. Här finns inte utrymme att redovisa alla uppslag. En idé som jag knyter stora förhoppningar till rör skriftställarskapets status som akademisk merit. När det under 1700-talet ställdes krav på att universitetslärarna skulle skriva fler böcker var motivet främst ekonomiskt. Att regeringar lät anställa produktiva skriftställare som lärare berodde inte minst på att de ville locka studenter från angränsande tyska länder och på så sätt öka intäkterna till statskassan. När man idag anställer universitetslärare är kriteriet som bekant ett annat. Publikationer tillmäts en betydelse i denna process eftersom de antas dokumentera kandidaternas bidrag till vetenskapens utveckling. Viktiga steg i denna riktning togs först efter den period jag nu har studerat. I tidigare forskning har denna process sällan uppmärksammats. En undersökning av detta skeende skulle behöva ta fasta inte bara på hur vetenskapsbegreppet förändras under den resterande delen av 1800-talet utan också beakta uppkomsten av idag vedertagna sakkunnigförfaranden såväl vid universiteten själva som inom den akademiska förlagsbranschen. Hur motiverades t.ex. en gång innovationer som peer-review och referee-granskning?

Min förhoppning är att jag ska få möjlighet att arbeta vidare med frågor som rör denna problematik inom ramen för ett projekt som jag och prof. Ylva Hasselberg (Ekonomisk historia, UU) nu söker finansiering för.

Projektet har också avsatt tydliga spår i läroboken "Historia som kunskapsform", som jag skrivit med docent Frans Lundgren (idéhistoria, UU), och i vilken många exempel och resonemang hämtats antingen från min egen forskning eller från den sekundärlitteratur som varit av relevans för projektet.

Förutom i form av artiklar på svenska och engelska har projektets resultat fortlöpande presenterats på forskningsseminarier och internationella konferenser. I en tidig fas av projektet presenterade jag ett paper med titeln "Books, Autodidacticism, and University Reform" på konferensen "Published Words, Public Pages", som Society for the History of Authorship, Reading and Publishing arrangerade i Köpenhamn 2008. Andra konferenser och work-shops som jag deltagit i är t.ex. "Participatory Media in Historical Perspective" (Uppsala, 2007), "Dilettantkulturer og dilettantisme i Norden" (Tromsö, 2008) samt "The Humboldtian Tradition - Origin and Legacy" (Uppsala, 2010).

Den senare konferensen, "The Humboldtian Tradition", var jag själv en av arrangörerna bakom. Jag och mina två medarrangörer, Docent Thomas Karlsohn och FD Johan Östling, hade till 200-årsminnet av Berlinuniversitetets grundande bjudit 16 föredragshållare (inklusive två key note speakers och två kommentarorer) från sammanlagt 7 länder för att diskutera det moderna forskningsuniversitetets uppkomst och utveckling. Själv gav jag vid detta tillfälle en presentation med titeln "Publish and/or Perish. University Policy Debate and Bureaucratic Practice in Germany 1770-1810".

De främsta bidragen från konferensen ingår nu i antologin "The Humboldtian tradition: origins and legacies", där också andra särskilt inbjudna forskare medverkar. Ett flertal internationellt välmeriterade forskare, bland dem konferensens två key note-speakers professor Mitchell G. Ash och professor Susan Wright, är representerade med texter som skrivits specifikt för denna antologi. Själv bidrar jag med artikeln "The publication mill" samt med en inledande forskningsöversikt och receptionshistorik som jag författat tillsammans med mina två medredaktörer.

Projektets viktigaste publikationer är "The publication mill" samt "Universitetet, den lärde och den självlärde". Den främsta förtjänsten med dessa uppsatser är att de var och en på sitt sätt kastar nytt ljus både över det moderna universitetets framväxt och över uppkomsten av en ny akademisk självförståelse. Den internationella forskningen på detta område kan te sig omfattande. Ovan nämnda uppsatser skiljer sig dock från tidigare litteratur inte bara i resultathänseende utan också sett till de analytiska premisserna. Liksom projektet i dess helhet präglas uppsatserna av ambitionen att låta en teoretiskt vanligen konservativ forskningsriktning som universitetshistoria berikas av perspektiv från analytiskt mer innovativa subdiscipliner såsom medie- och vetenskapshistoria.

Projektet beviljades innan RJ antog sin nya open access-policy. Den första artikeln som projektet genererade kan laddas ned från internet ändå, då den trycktes i Lychnos: årsbok för idé- och lärdomshistoria, som numer delvis är digitaliserad. Min ambition är annars att låta översätta en omarbetad version av artikeln i Lychnos samt "Universitetet, den lärde och den självlärde" till engelska för publicering i internationella tidskrifter.

Publikationer

1. The Humboldtian Tradition: Origin and Legacy (redaktörsskap tillsammans med Thomas Karlsohn & Johan Östling), (kommande: manus inskickat till internationellt förlag för bedömning).
 
2. ”Universitetet, den lärde och den självlärde. Lärd identitetsbildning och pedagogiska reformdiskussioner i Tyskland, 1768-1810”, Uppsala Papers in History of Ideas, 16, 2013. (Översätts nu i en lätt redigerad version till engelska för framtida publicering i internationell tidskrift.)
 
3. "The publication mill: the beginnings of publication history as an academic merit in German universities, 1750–1810", i Peter Josephson, Thomas Karlsohn & Johan Östling (red.), The Humboldtian Tradition: Origin and Legacy (kommande: se punkt 1 ovan).
 
4. "The Humboldtian Tradition and its transformations" (tillsammans med Thomas Karlsohn & Johan Östling), i Peter Josephson, Thomas Karlsohn & Johan Östling (red.), The Humboldtian Tradition: Origin and Legacy (kommande: se punkt 1 ovan).
 
5. ”Skriftfabriken. Om introduktionen av skriftställarskap som akademisk merit vid tyska universitet, 1770-1810”, Uppsala Papers in History of Ideas, 14, 2010.
 
6. "Böcker eller universitet? Om ett tema i tysk utbildningspolitisk debatt kring 1800", Lychnos, 2009.

7. Historia som kunskapsform. En introduktion (tillsammans med Frans Lundgren), (kommande: manus antaget av Studentlitteratur).