Håkan Möller

Gud - människa - samhälle i 1695 års psalmbok


Den har kallats 1600-talets "märkligaste diktsamling", och den kom att med sina 250 upplagor och 1,5 miljoner tryckta exemplar att bli "folkboken framför andra" under 1700-talet - en folkets bibel, vars texter återkommande brukades under livets alla skiften och tillfällen. Den första svenska rikspsalmboken (1695) rymmer 413 psalmer av varierande art och en mängd olika psalmkatgeorier. Uppgiften och problemställningarna måste därför begränsas och preciseras. Tre problemområden ska studeras. För det första: psalmen och enväldet. Hur formuleras samspelet mellan statsmakt, religion och individ i 1695 års psalmbok? I vilka officiella, symboliskt laddade sammanhang sjöngs/lästes de ideologiskt mest utrerade psalmerna? För det andra: psalmen som folkuppfostringsmedel. Synen på psalmboken som en andaktsbok, för husandakt och enskilt bruk, var tidigt etablerad och gjorde den till ett lika centralt som effektivt medel för socialisering/disciplinering/kontroll inom samhällets minsta socialisationsenheter. Hur och med vilka bilder förmedlas förhållandet mellan undersåte - överhet - Gud i syfte att inpränta samhällsbevarande och ordningsupprätthållande synsätt och normer? För det tredje: psalmen och jaget. Av närmast förpietistisk art är de s.k. Jesus-psalmerna. Det är psalmer som pekar in i framtiden mot en sentimentalisering av andakt och kultur. Hur är dessa psalmer uppbyggda och hur är de relaterade till den rikt flödande andaktslitteraturen? Kan man i dessa psalmer urskilja ett "demokratiskt" inslag i 1695 års psalmbok?