Ulf Dimberg

Emotionell Empati: Kausala mekanismer och omedvetna processer.





Empatisk förmåga spelar en viktig roll i det sociala och emotionella samspelet. Begreppet empati syftar på en persons förmåga att förstå eller leva sig in i en annan persons känslomässiga tillstånd. En viktig aspekt i empati är förmågan att emotionellt kommunicera vilket sker bland annat med hjälp av olika biologiskt grundade ansiktsuttryck. Med emotionell empati kan menas att man 1) vet/förstår vad en annan person känner 2) att man själv upplever vad en annan person känner 3) att man reagerar på en annan persons känslotillstånd. Resultat i tidigare projekt har visat att empatisk läggning är relaterad till alla tre aspekterna. Högt empatiska människor är bättre på att tolka ansiktsuttryck, de smittas mer upplevelsemässigt av uttrycken och de reagerar starkare på ett korresponderande sätt med sina egna ansiktsmuskler då de exponeras för andra personers ansiktsuttryck. Det aktuella projektet syftar till att reda ut om de empatiska reaktionerna har sitt ursprung i automatiskt och omedvetet kontrollerande mekanismer. Projektet syftar också till att studera kausala faktorer i uppkomsten av empatiska reaktioner, det vill säga om ansiktsmuskelreaktioner genom feedback kan ge upphov till den empatiska upplevelsen. I projektet studeras normalpersoner men även kliniskt intressanta grupper som personer med Aspergers syndrom. Det blir också viktigt att studera könsskillnader. Det aktuella projektet kommer förhoppningsvis leda till en större förståelse för grundläggande mekanismer bakom empatisk förmåga.

Ulf Dimberg, institutionen för psykologi, Uppsala universitet

Emotionell Empati: Kausala mekanismer och omedvetna processer

2007-2012

Ett övergripande syfte med det aktuella projektet har varit att studera kausala faktorer till empatiska reaktioner. Ett viktigt tillvägagångssätt har varit att exponera försöksdeltagare för bilder på emotionella ansiktsuttryck och samtidigt elektromyografiskt registrera deras ansiktmuskelreaktioner, autonoma responser och hur de tolkar de emotionella uttrycken. I projektet har ett enkelt exponeringsparadigm använts. I syfte att studera automatiskt utlösta reaktioner, har den av mig tidigare utvecklade "Frivilliga-ansiktsmuskel-reaktions-tekniken" (FART) använts. Försökspersonerna instrueras här att medvetet försöka kontrollera sina ansiktsmuskelreaktioner då de exponeras för bilder på olika ansiktsuttryck. Grundidén är att om man inte medvetet helt kan styra sina reaktioner så är de delvis kontrollerade av automatiska/omedvetna mekanismer.
Viktiga frågor som projektet försökt besvara är om högt empatiska personer är unika med sina starka reaktioner på ansiktsuttryck eller om de lågt empatiska personerna unikt saknar förmåga att reagera på emotionella uttryck. En annan fråga är om skillnaden mellan hög- och låg-empatiska personers reaktionsmönster har sitt ursprung i automatiskt/omedvetet styrda mekanismer. Ett ytterligare syfte var att studera om ansiktsmuskelaktivitet, genom feedback, kan ge upphov till emotionell upplevelse och om detta är relaterat till empatisk läggning. I projektet har även ingått personer med Asperger diagnos eftersom de anses ha svårt för att tolka ansiktsuttryck. I den stereotypiska uppfattningen om könsskillnader påstås kvinnor vara mer empatiska än män. I det aktuella projektet har det därför varit självklart att studera könsskillnader i empatisk läggning och reaktionsbenägenhet.
Projektarbetet har präglats av en intensiv datainsamling med ett stort antal försökspersoner som testats i olika betingelser i olika studier. Nödvändigt förarbete har utförts där t.ex. bilder på ansiktsuttryck med olika emotionell intensitet framställts.
Av naturliga skäl har många resultat ännu inte hunnit publiceras. Dock finns redan några publikationer och ett antal artiklar håller på att förberedas. Delar av resultaten har presenterats vid internationellt och nationellt hållna seminarier. En del resultat finns presenterade i psykologexamensuppsats och en doktorsavhandling.

Vid indelning av hög- och låg-grupper har hänsyn tagits till att kvinnor generellt skattar sig högre på empatiskalor. Detta går inte självklart att tolka som att kvinnor generellt är mer empatiska eftersom skillnaden även kan ses som en effekt av en stereotypisk könsrollsuppfattning då man skattar sin egna empatiska förmåga. Kvinnor och män delades därför in separat i resp. grupper eftersom man annars skulle få en "confounding" med könsfaktorn. I alla studier har deltagarna selekterats från en större pool av personer.
Ett av tre övergripande viktiga resultat är fynden om relationen mellan empati och förmågan att reagera emotionellt på olika ansiktsuttryck. I en nyligen publicerad artikel (Dimberg et al, 2011) fann vi att hög-empatiska personer distinkt reagerar med mer corrugator aktivitet (ögonbrynsrynkning) till arga än till glada ansikten och med mer Zygomatic aktivitet (leende) till glada än till arga ansikten. Lågt empatiska personer differentierade inte alls mellan arga och glada ansikten och en viktig följdstudie har varit att reda ut om det är de högt eller de lågt empatiska grupperna som är unika i sina reaktionsmönster. Genom att selektera och jämföra Hög och Låg grupper med en Mellan empatisk grupp fann vi att Mellan-gruppen reagerade med mindre effekt än Hög-gruppen men större effekt än Låg-gruppen (Dimberg, A). Skillnaden mellan hög- och låg-empatiska grupper uppkom även då man varierade intensiteten (från 40% till 100%) i de emotionella uttrycken (Dimberg, B). Skillnaden mellan grupperna kvarstår även då man registrerar reaktionerna efter bara 0.5 s exponering vilket tyder på att reaktionsmönstren kontrolleras av automatiska mekanismer (Dimberg & Thunberg, 2012). Samma tendens för corrugator-reaktioner föreligger även då man enligt FART (se ovan) instruerar försökspersonerna att reagera på emotionella uttryck där intensiteten i uttrycken degraderas till 40% av full intensitet (Dimberg, C).
Fynden går att tolka som att det råder en enkelt positiv relation mellan empati och reaktionsbenägenhet. Dessutom tyder resultaten på att reaktionerna kontrolleras av automatiskt/omedvetna processer som efter bara 0.5 s manifesteras i speciellt tydliga reaktionsmönster hos de högt empatiska grupperna.
En annan typ av viktiga resultat är fynden om ansiktsmusklernas kausala roll i uppkomsten av emotionell upplevelse. D.v.s. om manipulerad ansiktsmuskelaktivitet, genom feedback, kan påverka den emotionella upplevelsen av olika exponerade bilder och om detta fenomen är relaterat till empatisk läggning. Liksom ovan rapporterade studier lades grunden till dessa frågeställningar redan i tidigare projekt. Ett sätt att testa feedback-teorin är att instruera personer t.ex. att rynka ögonbrynen eller dra upp mungiporna medan de exponeras för olika stimuli och på så sätt testa om muskelrörelserna på ett korresponderande sätt påverkar upplevelsen av stimuli. För att försökspersonerna inte skall genomskåda det egentliga syftet brukar man använda en "cover story". I en serie experiment har vi använt FART paradigmet som en cover story och följaktligen instruerat att vi mätt reaktionstid i olika muskler. I en annan serie använde vi en klassik metod genom att låta deltagarna hålla ett pennliknande föremål i munnen på två olika sätt så att man ofrivilligt tvingas att spänna zygomatic muskeln till ett leende, eller dra ned mungiporna till ett negativt uttryck. I den första typen av experiment (Dimberg & Söderkvist,2011; Andréasson & Dimberg,2012), fann vi att försöksdeltagare upplevde bilder som mer behagliga då man drar upp mungiporna och mer obehagliga då man rynkar ögonbrynen. I den andra typen av experiment fann vi att Hög- jämfört med Låg-empatisk grupp upplevde roliga filmer som mer roliga då de var i "Glad"-betingelsen medan Låg-gruppen reagerade tvärtom vid negativt uttryck, d.v.s. mer positiv upplevelse vid negativt uttryck (Andreasson & Dimberg,2008). Denna tvärtom-effekt hos Låg-gruppen fann vi i ytterligare en studie (Andréasson & Dimberg, 2012). En del av detta arbete har även lett till en doktorsavhandling (Andréasson,2010).
Sammanfattningsvis har vi funnit att FART-paradigmet framgångsrikt går att använda vid studiet av facial-feedback, där negativa ansiktsuttryck ökar negativ upplevelse medan positiva ansiktsuttryck ökar den positiva upplevelsen av emotionella stimuli. Detta är ett starkt stöd för Facial-feedback teorin. Dessutom visar våra fynd att Låg-empatiska personer reagerar tvärtemot till Hög-empatiska personer på facial-feedback.
En tredje typ av resultat är fynden om hur personer med Asperger diagnos reagerar på emotionella ansiktsuttryck. Eftersom personer med Asperger antas ha svårt att tolka andra personers uttryck och ha svårt att uppfatta nyanser i uttrycken kan detta bidra till att försvåra förståelsen av andras känslotillstånd. Vi har därför studerat hur man reagerar på mindre tydliga lågintensiva ansiktsuttryck.
I en studie jämförs en Asperger-grupp med Hög och Låg empatiska grupper. Vi fann att Asperger gruppen generellt skattar olika ansiktsuttryck som mindre emotionella (Dimberg,D). I motsats till Hög-empatiska gruppen differentierade inte Asperger-gruppen med corrugator-reaktioner då de exponerades för arga och glada ansiktsuttryck. Intressant var dock att Asperger-gruppen, i motsats till Låg-empatigruppen, differentierade lika starkt med zygomatic reaktioner som Hög-gruppen, d.v.s. med distinkt mer aktivitet till glada än till arga uttryck. Resultaten visar att det inte på ett enkelt sätt går att likna Asperger-gruppen med Hög- eller Låg-empatiska grupper. Framtida forskning får mer specifikt studera detta fenomen.
För att studera om reaktionerna styrs automatiskt använde vi oss av FART paradigmet medan försöksdeltagarna exponerades för lågintensiva arga och glada ansikten. I motsats till Hög-empatisk grupp differentierade inte Asperger-gruppen mellan de lågintensiva uttrycken, varken med corrugator- eller zygomatik-muskeln (Dimberg, C). Resultaten går att tolka som att Asperger gruppen initialt inte styrs i samma grad av automatiska mekanismer och detta fynd kan bidra till att förklara varför personer med Asperger kan ha svårt att uppfatta nyanser i andra personers känslouttryck.
Generellt gäller att i flera av projektets studier så är det de högt empatiska kvinnorna som med ansiktsmusklerna uppvisar starkast effekter. För att avgöra om detta avspeglar en genuin könseffekt eller det faktum att de skattar högst på empatiformuläret kan man i en uppföljning försöka selektera en extremgrupp av män som skattar lika högt på empatiformuläret och som sedan kan jämföras med de högst empatiska kvinnorna.

Av redan publicerade skrifter är artikeln om FART paradigmet viktig. Den visar att paradigmet inte bara kan användas för att studera automatiska reaktioner utan dessutom för att studera viktiga aspekter av facial feedback(Dimberg & Söderkvist,2010). En annan viktig artikel visar att högt empatiska grupper är överlägsna i att reagera snabbt på ansiktsuttryck (Dimberg & Thunberg, 2012). Detta indikerar att spontant utlösta empatiska reaktioner styrs automatiskt och att detta kan var en förklaring till varför empatiska reaktioner skiljer sig åt mellan olika individer.

Publikationer

Andréasson, P. & Dimberg, U. (2008). Emotional empathy and facial feedback.  Journal
            of  Nonverbal Behavior. 32, 215-224.
        
Piccinelli, P. (2010). Emotionell empati och bedömning av ansiktsuttryck. 
            Psykologexamensuppsats, Institutionen för Psykologi. Uppsala Universitet.

Dimberg, U. & Söderkvist, S. (2010). The voluntary facial action technique: A method  
            to test the facial feedback hypothesis.  Journal of  Nonverbal Behavior. 35,
            17-33.

Andréasson, P. (2010). Emotional empathy, facial reactions and facial feedback.  Acta
            Universitatis Upsaliensis, Abstracst of Uppsala dissertations from the 
            Faculty of Social Sciences, 58, Uppsala.

Dimberg, U., Andréasson, P. & Thunberg, M. (2011). Empathy and Facial Reactions to
            Facial Expressions. Journal of Psychophysiology. 25, 26-31.

Dimberg, U. (2012) Ansikte mot ansikte: Omedveten emotionell kommunikation. I V. 
            Adelswärd & P.-A. Forstorp (Eds.) Människans ansikten: Emotion, interaktion
            och konst. Carlssons Bokförlag, Stockholm. Pp. 50-62.

Dimberg, U. & Thunberg, M. (2012). Empathy, emotional contagion and rapid facial    
            reactions to angry and happy facial expressions. PsyCH Journal. (in press)


Papers in progress or under editorial consideration:


Andréasson, P. & Dimberg, U. (2012). Emotional empathy, facial manipulations and 
             facial feedback.  (submitted)

Dimberg, U. (A). Empathy and facial reactions to facial expressions: A
             comparison between high, middle and low empathic groups.

Dimberg, U. (B). Empathic reactions to facial expressions with high and low
             emotional intensity.

Dimberg, U. (C). Automatic facial reactions to low intensity facial expressions
             among people with Asperger syndrom and people high or low in empathic
             ability.

Dimberg, U. (D). Empathic reactions and the experience of emotional expressions
             among people with Asperger syndrom and people high or low in empathic
             ability.


Presentations:

Dimberg, U. (2011). Face to Face: Unconscious Emotional Communication.
             Paper presented at ISCTE: Instituto Universitario de Lisboa. Department of
             social psychology: Lisabon, Portugal (November 9, 2011)

Dimberg, U: (2011). Facial expressions, empathy and emotional reactions. Department of
             Clinical Neuroscience. Karolinska Institutet. Stockholm (December 14, 2011)