Benjamin Kenward

Ett psykologiskt perspektiv på den tidiga moralutvecklingen

Förmågan att bedöma en handlings moralstatus har sin grund i värderingen av handlingens följder och möjligheten att identifiera avsikten med handlingen. En handling med ett omedvetet obehagligt resultat behöver inte vara en ond handling. Man har funnit att även spädbarn kan skilja mellan handlingar med avsiktliga och sådana med omedvetna effekter, och mellan handlingar med goda eller onda resultat.
Därför uppstår den möjligheten, som detta projekt skall undersöka, att moraliska bedömningar kan göras väldigt tidigt, om de två urskillningsförmågorna kan integreras. Man vet att treåringar kan göra moraliska bedömningar, men inget är känt om mindre barn eftersom det är svårare att undersöka dem med de metoder som finns idag.
Detta projekt kommer att utveckla metoder som inte kräver talförmåga, så som användandet av dockteater där barnet själv får delta. Ett sätt att få barnet att avslöja sina bedömningar utan ord är att ge barnet möjligheten att straffa dockornas onda handlingar, till exempel genom att undanhålla belöningar dockan annars skulle ha fått.
Den här metoden är också bra för att viljan att straffa är i sig en intressant del av människans psykologi, men det är ännu okänt hur den uppstår.
En viktig del av projektet kommer vara en longitudinell studie där vi undersöker hur faktorer såsom spädbarnens tidiga förmågor att utvärdera handlingar, deras temperament, och deras föräldrars uppfattning, påverkar deras förmågan att vid 3 års ålder göra moraliska bedömningar.

Benjamin Kenward, institutionen för psykologi, Uppsala universitet

2008-2013

Projektet åtog sig att undersöka moralutveckling hos små barn. Tre huvudområden har undersökts. För det första undersöktes hur små barn evaluerar prosociala och antisociala handlingar som utförs av andra individer, och hur dessa evalueringar påverkar barnens efterföljande beteende gentemot individerna, i termer av belöning, straff, eller blidkande. För det andra utvecklades och testades en ny teori om barns extremt trogna imitation av vuxna: barn tolkar vuxnas handlingar som normativa även då dessa är konstiga och utan förklaring. För det tredje undersöktes moraluppfattning och moralbeteende hos spädbarn. Detta område betonades mindre än i den ursprungliga ansökan och ersattes av andra undersökningar (det andra området inkluderades till exempel inte ursprungligen). Anledningarna till avvikelsen skildras nedan.

Förskolebarns moralbedömning av andras handlingar

Förmågan att evaluera andras handlingar och att alltefter modifiera sitt beteende gentemot dessa individer är fundamental för moralbeteende. Tendensen att bete sig indirekt reciprokt genom att bete sig mot andra på samma sätt som de betett sig mot en tredje part är avgörande för att möjliggöra stora samarbetsnätverk. De första resultaten av projektet var att fyraåringar visar sådant indirekt reciprokt beteende; de föredrar att ge resurser till en docka som betett sig prosocialt mot en tredje part än till en som betett sig antisocialt (Kenward & Dahl, 2011, Developmental Psychology). Preferensen visade sig dock endast när resurserna inte räckte till alla. När resurserna var rikliga, visade barnen en stark tendens att distribuera på ett jämnare sätt. Denna studie utgör ett av de viktigaste resultaten från projektet samt en av de viktigaste publiceringarna eftersom det är ett av de första att visa indirekt reciprokt beteende och rättvis distribution hos förskolebarn.

Treåringar testades också i denna studie, men till skillnad från fyraåringarna visade många en tendens att ge flera resurser till den antisociala dockan. Det hypoteserades att vissa treåringar kanske hade favoriserat den antisociala för att blidka den, för att den upplevdes som hotfull. En uppföljningsstudie testade hypotesen genom att jämföra hur treåringar distribuerade resurser mellan neutrala och antisociala vuxna som visades på en bildskärm (Kenward & Olsson, under granskning). Studien bekräftade att treåringar föredrar att ge resurser till en antisocial vuxna än till en neutral, och att denna effekt är starkast hos treåringar som visar en spontan emotionell reaktion mot den antisociala handlingen. Resultatet är ett av de viktigaste från projektet, därför att det visar att även om väldigt små barn evaluerar antisociala handlingar som negativa gör det inte alltid att barnen beter sig reciprokt - tvärtom så är det ibland fallet att deras egna intressen gör att de istället blidkar personen. Resultatet är inte helt utan föregångare, men det går emot de dominerande teoretiska utgångspunkter som betonar barns altruistiska prosocialitet. Efter initial granskning har tidskriften Psychological Science uppmanat att en reviderad version av studien inskickas. På grund av vikten och nyhetsvärdet av idén att även små barn kan använda prosocialt beteende som ett verktyg för att åstadkomma sina personliga mål, undersöks det nu vidare i ett uppföljningsprojekt.

Barns attityder gentemot antisociala handlingar undersöktes vidare i två studier om barns inställning till straff. Den vuxna tron att antisociala handlingar förtjänar straff har en stor påverkan på samhället, men utvecklingen av denna tro är nästan helt outforskad. I den första studien återberättade barn med dockor historier som experimentledare hade berättat (Kenward & Östh, 2012, Frontiers in Psychology). I en betingelse straffades ett barn som hade attackerat ett annat barn, medan det i en annan betingelse istället var offret som straffades för attacken. Bara efter denna demonstration av inkonsekvent straff tenderade barnen att ändra historien, så att gärningsmannen istället för offret blev straffade. Detta tyder på att barnen redan i fyraårsåldern har en tendens att tycka att gärningsmän ska straffas, och att denna inställning motiveras av en känsla av att straff är rätt, snarare än bara en tendens att härma vuxna. Att förskolebarn har en sådan känsla för straff men inte nödvändigtvis vågar visar den (se resultaten om blidkandet) bekräftades av ytterligare en studie. Femåringar fick välja mellan att ge illasmakande fuskgodis eller riktigt godis till en vuxen som hade utfört en antisocial handling (Kenward, under prep). I en betingelse där barnen trodde att de personligen skulle ge godiset till personen, valde väldigt få det illasmakande godiset, medan de flesta barnen i en betingelse där de trodde att de skulle posta godiset anonymt, valde att ge det illasmakande godiset.

Barns trogna imitation och deras normativa uppfattning om vuxnas handlingar

När projektet påbörjades pågick redan en studie på labbet som undersökte barns starka tendens att imitera vuxnas handlingar, även då handlingarna verkar konstiga och utan syfte - en tendens som kallas för överimitation. Då var en dominant förklaring för överimitation att den beror på en förvrängning i hur barnen uppfattar orsak och verkan, som gör att de tror att handlingar som verkar sakna ett syfte faktiskt orsakar det instrumentella mål som den vuxna personen råkar ha just då. Vid undersökning av litteraturen om moralutveckling gjordes en insikt som eventuellt kan förklara överimitation på ett bättre sätt. Idén var att barn kodar vuxnas medvetna handlingar som normativa, även när barnen inte kan förklara handlingarna. Normativ betyder att barnen tror att handlingarna måste utföras och att det är fel att inte utföra dem i det observerade sammanhanget. Idén undersöktes först i en studie där det visades att hypotesen om en förvrängning i uppfattningen om orsak och verkan inte stämde (Kenward, Karlsson, & Persson, 2011, Proceedings of the Royal Society B-Biological Sciences). Hypotesen om att barn skaffar en normativuppfattning bekräftades sedan som en viktig förklaring till överimitation i en uppföljningsstudie. Det visades att tre- och femåringar faktiskt protesterar verbalt när en docka inte överimiterar en vuxen (Kenward, 2012, Journal of Experimental Child Psychology). Denna studie utgör ett av de viktigaste resultaten från projektet samt en av de viktigaste publiceringarna eftersom den bekräftade en ny hypotes som förklarar det mycket omtvistade fenomenet om barns väldigt trogna imitation.

Moraluppfattning och moralbeteende hos spädbarn

Färre studier än ursprungligen tänkt undersökte spädbarns uppfattning om prosociala och antisociala handlingar. Den ursprungliga planen var att dessa studier skulle växa och bli longitudinella studier om moralutveckling, men på grund av utmaningar under ett tidigt skede blev det inte möjligt att utföra sådana longitudinella studier. En utmaning var att Uppsala Regionala Etikprövningsnämnd avslog flera ansökningar utan att rättfärdiga sitt beslut, vilket gjorde det svårt att hitta alternativa metoder som var godtagbara. Den största utmaningen var dock att vi inte lyckades använda den nya ögonrörelsemätningsmetoden för att reproducera tidigare resultat där andra beteendemått har visat spädbarns förståelse för prosociala och antisociala handlingar. Efter att har påbörjat ett nytt samarbete och bytt metod från ögonrörelsemätning till EEG neurofysiologiskmätning blev det dock möjligt att reproducera och bygga på tidigare resultat med det nya metodologiska paradigmet. Skillnader i Nc-komponenten visade att spädbarn processar antisociala individer på ett annat sätt än prosociala individer. De visar en jämförelsevis förhöjd uppmärksamhet för antisociala individer (Gredebäck et al., under prep). Tyvärr kom detta framsteg för sent för att tillåta longitudinell uppföljning av deltagarna.

Ytterligare en lyckad studie utfördes dock på spädbarn. Studier visar att en tendens för prosocial beteende utvecklas redan under spädbarnsåldern - spädbarn hjälper till exempel vuxna som inte kan nå sina mål. De underliggande mekanismerna är dock fortfarande omdebatterade. En hypotes är att empati som förmedlas av spegelneuronsystemet ligger till grund för hjälpbeteendet. Denna hypotes predicerar inte att spädbarn skulle hjälpa en icke-mänsklig agent, vars handlingar inte borde aktivera spegelneuronsystemet. Projektets sista studie visade dock att 17-månaders spädbarn faktiskt hjälper en icke-mänsklig agent att nå oåtkomliga mål. Detta visar att våra tidiga tendenser att hjälpa inte är baserade endast på mekanismer som är specifika för människor, utan på mer generella mekanismer som också kan processa icke-mänskliga agenter (Kenward & Gredebäck, under granskning). Efter initial granskning har tidskriften PLOS One uppmanat att en reviderad version av studien skickas in.


Strategin för spridning av resultaten

Alla resultat från projekten har publicerats eller kommer att publiceras i internationella peer-granskade tidskrifter. Fyra sådana artiklar har redan publicerats, tre helt finansierade av detta anslag, och fyra till förväntas, tre helt finansierade av detta anslag. Minst en publikation (Kenward & Östh, 2012, Frontiers in Psychology) och troligtvis ytterligare en (Kenward & Gredebäck, under granskning) kommer att ha publicerats i en open access-tidskrift. Resultaten har presenterats vid tre internationella konferenser och kommer att presenteras vid en fjärde.

Resultaten har också spridits till allmänheten. Ben Kenward har intervjuats vid två tillfällen angående projektets resultat på Sveriges Radios P1 program Kropp och Själ, och har presenterat resultat för allmänheten vid två naturvetenskapliga festivaler i Uppsala, en av dessa var Forskar Grand Prix-tävlingen där han kom på andra plats.