Förlorarna har en nyckelställning i demokratin. även den mest demokratiska statsmakt fattar bindande beslut som är ovälkomna bland många medborgare. Demokratins stabilitet är beroende av att dessa förlorare accepterar besluten och fortsätter att vara lojala mot systemet. Erfarenhetsmässigt vet vi att etablerade demokratier klarar den här balansgången (annars skulle de inte vara etablerade). Men kunskapen om hur det går till är mindre utvecklad. Det är helt enkelt så att det demokratiska förlorandets dynamik är underutforskad.



Forskningsprojektet handlar om att något komma tillrätta med denna kunskapsbrist. I ett första steg identifieras ett antal typiska förlorarsituationer, alltifrån politiska val (där en betydande minoritet får tugga i sig att deras bästa parti hamnar utanför regeringsmakten) till konkreta myndighetsbeslut om att inte bevilja ett avdrag i deklarationen eller att avslå en ansökan om bygglov. Frågan är hur vi som medborgare reagerar på sådana ovälkomna beslut på kort och lång sikt. I ett andra steg studeras sedan vad det är som gör att de allra flesta medborgare trots allt går vidare och fortsätter att vara lojala mot systemet. Handlar det om att man tycker att besluten har fattats på ett rättvist sätt, om att man känner att systemet ändå respekterar ens grundläggande fri- och rättigheter, eller är det så att man härdar ut för att man är rädd för repressalierna från den tvingande statsmakten?