Erik Eliasson

Problem i den medelplatonska kompatibilismen

I och med medelplatonismen återskapades platonsk skolfilosofi under 100-och 200-talen. Här utarbetades lösningar utifrån Platons intuitioner till ofta helt efterplatonska problem. Ett centralt exempel är deras teori om hur Ödet, förstått som den kausala principen bakom allt som sker, kan förenas med idén att individer besitter en form av autonomi.

Problemet uppstod med stoikern Chrysippos tes att "allt sker enligt Ödet". En "Platonsk" teori utvecklades dock först under tidigt 200-tal, modellerad på ett vagt parti i Platons Staten om själarnas val av liv, innan inträdet i kroppar. Teorin hävdar, i analogi med en stats lagar, att Ödet omfattar allt som sker. Vissa saker omfattas dock endast "som hypoteser", och dessa determineras inte av Ödet, men det som omfattas "som konsekvenser" till de förra determineras av Ödet. Vissa aspekter av mänsklig aktivitet, menar teorin, faller i den förra kategorin, och är således ej ödesbestämda, och sker ej med nödvändighet.

Projektet skall lösa de mest centrala problemen i aktuell forskning kring denna teori: Rör den kausala relationer mellan typer eller ting? Är det handlingar eller val som är odeterminerade? Hur definieras de modallogiska begrepp som används i teorin? Hur skiljer sig dena "standardteori" från den samtida Platonreceptionens mer pessimistiska syn på handling? Omfattar teorin, som nyligen hävdats, den Stoiska tesen att universum upprepar sig cykliskt, och att våra handligar, ur det perspektivet, är determinerade?