Ann-Marie Ekengren

Medialisering av europeisk utrikespolitik - en jämförelse i tid och rum

Ett resultat av den tilltagande medialiseringen av samhället är att politiken alltmer utgår från en medielogik. Projektet syftar till att komparativt studera i vilken grad och på vilket sätt antagandet om att politiken antagit en medielogik får empiriskt stöd vid en analys av europeiska staters utrikespolitik. Mer specifikt studeras om graden av medielogik i utrikespolitiken samvarierar med graden av konsensus- respektive konfliktkultur, samt vilka olika uttrycksformer medielogiken tar sig. För utrikespolitiken innebär medialiseringen en dramatisk utveckling. En möjlig utrikespolitisk förändring som följer är en personifiering som medför att individers rättigheter, säkerhet och livsöden kan antas få större utrymme på bekostnad av staters intressen som stått i centrum i traditionell utrikespolitik. Stämmer teorin om medialisering står vi inför en process som därmed har kraft att förändra de mest grundläggande utgångspunkterna för staters utrikespolitik. Studien är komparativ, såväl i tid som rum. Över tid studeras medialiseringens genomslag under de senaste 20 åren. I rummet jämförs i en första del centrala utrikespolitiska tal i EU:s alla 27 medlemsstater genom en kvantitativ innehållsanalys. I en andra fördjupanden del jämförs den parlamentariska arenan, regeringsarenan och diplomatarenan i Storbritannien, Sverige och Finland med hjälp av policyanalys, intervjuer och idéanalys. Detta är tre stater som varierar på konsensus/konfliktdimensionen.