Johan Engvall

Kazakstan mer än olja: en internationell konferens om sociokulturella förändringar i Euroasien

Kazakstan har under det senaste årtiondet kommit att framhållas som en verklig ekonomisk framgångssaga, inte bara i Centralasien utan i hela tidigare sovjetområdet. Landets ekonomi har blomstrat till följd av höga oljepriser och landets regering har framgångsrikt etablerat goda relationer med angränsande stormakterna Kina och Ryssland, men även attraherat intresse från Europa och USA. Paradoxalt nog har Kazakstans ökade synlighet på den ekonomiska och politiska arenan inte sammanfallit med ett ökat forskningsintresse för landet. Snarare har utvecklingen stagnerat, eller rentav gått bakåt. Efter några banbrytande verk som behandlade Kazakstans plågsamma övergång från sovjetisk republik till självständig stat på 1990-talet har forskningen om landets utveckling blivit allt mindre synlig. Faktum är att forskningen kring andra mycket mindre länder i Centralasien, som Kirgizistan och Tadzjikistan, har rönt betydligt större uppmärksamhet på senare år. Någon konferens som ämnar till att uppdatera forskningsfronten om Kazakstan har aldrig tidigare anordnats, med följden att forskare inte har någon tydlig plattform för att utbyta idéer och initiera samarbeten över nationsgränserna. Föreliggande konferens skulle fylla detta gap genom att tillhandahålla ett forum för fokuserad diskussion bland en grupp ledande forskare i syfte att bidra till en ökad förståelse för de möjligheter och utmaningar som Kazakstan har att konfrontera dryga decenniet efter Sovjetunionens sönderfall.

Den internationella konferensen "Kazakstan mer än olja. Sociala och kulturella förändringar i Eurasien" organiserades i samarbete mellan Uppsala Centrum för Rysslandsstudier (UCRS) och George Washington Universitets Centralasienprogram och gick av stapeln i Uppsala den 13-14 juni 2014. Konferensen var en tvärvetenskaplig samling av ledande forskare från universitet i Kazakstan, Europa och Nordamerika. Förutom inbjudna forskare, besöktes konferensen av en liten skara åhörare med särskilt intresse för landet. Konferensen var uppdelad i fyra olika tematiska paneler, inom vilka forskningsresultat inom områden som statsvetenskap, geografi, antropologi och sociologi presenterades.
Konferensen inleddes fredagen den 13 juni med blocket "Nya metoder för regim- och nationsbyggande". Först ut var Diana Kudaibergenova som talade om varför nationsbyggandet i det postsovjetiska Kazakstan utvecklats som det gjort. Med stöd i sitt pågående avhandlingsarbete kontrasterade hon Kazakstans erfarenhet med Lettlands. Hennes intresse var att försöka förstå hur skillnader i regimtyp (auktoritär kontra demokratisk) påverkat ländernas olika vägval. Därefter belyste Assel Rustemova hur den politiska eliten i föga utsträckning begränsas i sin maktutövning av rättsstatsprincipen. Hon betonade att denna metod för styrning fyller ett syfte; den tillåter makthavarna att upprätthålla stabiliteten i det ekonomiska systemet genom att besluta hur och när lagen ska tillämpas. Barbara Junisbai vände uppmärksamheten till den kazakstanska regimens upplevda behov av att odla en gynnsam internationell image. I denna kontext fokuserade hon särskilt på hur regimen bygger sina internationella idrottslag, exempelvis proffscykelstallet Astana, i ett försök att skänka prestige åt Kazakstans identitet. Den sista presentationen inom det första blocket gavs av Douglas Blum på temat hur ungdomar från Kazakstan som besöker USA och sedan återvända hem utnyttjar kulturella influenser i deras liv i Kazakstan. Blums studie, baserad på en mängd djupintervjuer, gav en blandad bild när det gäller i vilken utsträckning dessa nya influenser sedan bibehålls och leder till ökad öppenhet och tolerans bland dessa delar av befolkningen.
Den andra panelen om "utvecklandet av kazakiska identiteter och självbilder" inleddes med en presentation av Alexander Diener om Kazakstans försök att å ena sidan utveckla en inkluderande medborgaridentitet som överskrider landets mångkulturella sammansättning och å den andra sidan tryck inifrån att framhäva det specifikt kazakiska på bekostnad av övriga grupper. Marlene Laruelle följde sedan upp med att diskutera framväxten av nationalistiska grupper bland den yngre generationen. Denna generation utan minnen av Sovjetunionen formulerar i ökande grad sina idéer utifrån kazakiska traditioner och det kazakiska språket. Därefter gav Saulesh Yessenova en detaljerad bild av hur den kazakiska mentaliteten uppfattas av medborgarna samt hur den skildras i officiella sammanhang. Hennes slutsats är att det sovjetiska arvet på detta område till stor del avskrivits i det offentliga samtalet om vad som utgör specifikt kazakiska värden och principer. Megan Rancier riktade i sin tur in sig på hur traditionell kultur och modernitet möts i dagens Kazakiska populärkultur. Hon poängterade särskilt utvecklandet inom genren "etnopop", en musikstil där traditionella kazakiska musikaliska former och instrument förenas med samtida globala musikaliska former såsom elektronisk musik och rock n 'roll. Natalie Koch avslutade panelen med ett föredrag om regimens försök att bygga olika naturprojekt. I Kazakstans fall handlar dessa i första hand om att företa grandiosa arkitektoniska projekt med ambitionen att konstruera stora grönområden i de urbana landskapen. Dessa grönområden står i skarp kontrast till den omgivande öknen och stäppen. Hon noterade att dessa projekt tjänar till att imponera på såväl en inhemsk som internationell publik.
Den tredje panelen avslutade den första konferensdagen med diskussioner på temat "Samhällsförändringar". Den första talaren - Mateusz Laszczkowski - fokuserade på det dagliga sociala livet i de gamla stadsdelarna av den annars nybyggda huvudstaden Astana. Nära, men ända lång borta från de spektakulära moderna höghusresidensen, samlas invånarna i de gamla sovjetkvarteren för att hantera vardagens praktiska frågor i små lokala grupper utan varken stöd eller ingripande från statens sida. Det andra föredraget av Bhavna Dave analyserade den framväxande marknaden för illegala invandrare i Kazakstan. Hon konstaterade att den illegala immigrationen, främst från de andra centralasiatiska länderna, knappt diskuteras alls i officiella sammanhang. Delvis som ett resultat av detta undflyende har utländska migranter blivit alltmer inbäddade i en mycket betydande informell ekonomi. Eftersom problemet inte är erkänt görs heller inga ansträngningar för att integrera dessa grupper i den legala ekonomin. I en avslutande kommentar berörde Sebastien Peyrouse utmaningarna med livsmedelsförsörjningen i samhället. Han noterade att landets starka ekonomiska utveckling ännu inte mötts av ett motsvarande stärkande av det samhälleliga medvetandet inom ett område som livsmedelssäkerhet.
Den fjärde och sista delen hölls på morgonen den 14 juni på temat "Religionens roll i den offentliga sfären". Wendell Schwab betonade statens motstridiga inställning till islam och hur denna tar sig uttryck i samspelet mellan byråkrater och religiösa institutioner på lokal nivå. Alima Bissenovas presentation observerade religionens återkomst i det offentliga livet efter Sovjettiden, då den verkade i det fördolda. Samtidigt hyser makthavarna djupa misstankar mot organiserade former av religiös utövning, då de fruktar religiös mobilisering som en potentiell källa till konflikter och stridigheter i samhället.
Konferensen avslutades på eftermiddagen med en timmes diskussion kring den antologi som konferensen är tänkt att utmynna i. En tidsfrist för de första utkasten spikades till slutet av året. Hittills har flertalet kapitelutkast skickats in, medan en handfull bidrag alltjämt inväntas. När det gäller utformningen av volymen, beslutades det gemensamt att följa en liknande struktur som en föregående konferens om Kirgizistan vid UCRS i december 2012. Den boken har nu redigerats och ett kontrakt skrevs under med det amerikanska förlaget Rowman & Littlefield i slutet av 2014 för publicering under 2015. Ur ett optimistiskt tidsperspektiv skulle boken om Kazakstan möjligen vara redo för publicering under hösten 2016.