Reinhard Hennig

Nya perspektiv på miljömedvetande: uppfattningar om miljöförstörelse i den antropocena tidsåldern

Ett internationellt forskningssymposium med fokus på temat "nya perspektiv på miljömedvetande" kommer att hållas på Mittuniversitetet 5-8 december 2014. Detta arrangemang kommer att omfatta ett brett utbud av bidrag från forskare inom grön humaniora och samhällsvetenskap. Symposiet är medfinansierat av Mittuniversitetet och koordinerat av the Eco-Humanities Hub vid Mittuniversitetet (ECOHUM) i samarbete med ämnet engelska. Symposiet kommer att presentera ny och aktuell forskning på hög internationell nivå från det breda fältet av grön humaniora och samhällsvetenskap. Symposiet möjliggör samtidigt för lovande unga forskare - särskilt från Sverige - att bidra substantiellt till detta aktuella och växande interdisciplinära forskningsfält. De inbjudna forskarna kommer att utforska det överordnade temat, miljömedvetenhet, från tre distinkta perspektiv som även kan korrelera i viss utsträckning: Antropocenen, materiell ekokritik och transnationella miljöstudier. Bland symposiets huvudföredragshållare kommer att finnas internationellt ledande forskare inom humaniora som i sin forskning tematiserar natur, kultur och miljö. En 'peer-reviewed' antologi innehållande ett urval av symposiets bidrag kommer att publiceras av ett internationellt akademiskt förlag (Studies in Environmental Humanities, Rodopi).

Symposiet "Nya perspektiv på miljömedvetande" anordnades 5-8 december på Mittuniversitetets campus Sundsvall. Deltagarna kom från elva olika länder, däribland Sverige, Norge, Danmark, Island, Nederländerna, England, Skottland, Nordirland, Japan, Taiwan och USA. Ungefär hälften av deltagarna kom från svenska universitet. Tjugosju enstaka presentationer och sex keynote-presentationer hölls. Symposiet började med ett panelsamtal om utbildning, hållbarhet och miljömedvetenhet, och videodokumentationen 'Bifrost' visades under hela arrangemanget på campus. Deltagarna representerade en bred blandning av erfarna forskare (av vilka många är ledande i sina respektive discipliner i grön humaniora), unga postdoktorander och doktorander.
Keynote presentationer gavs av Ursula Heise (UCLA; Heise ersatte Sandra Steingraber som hade planerat att delta men var tvungen att avstå), Richard Kerridge (Bath Spa University), Gísli Pálsson (Islands universitet, Reykjavík), Sophia Perdikaris (Brooklyn College, CLUNY), Kari Norgaard (University of Oregon) och Marc Luccarelli (Universitetet i Oslo). Huvudföredragshållarna representerade därmed disciplinerna litteraturvetenskap/ekokritik, antropologi, miljöarkeologi och sociologi.
De individuella presentationerna var uppdelade i elva tematiska sessioner, varav fyra handlade om symposiets undertema 'transnationella miljöstudier', två om 'materiell ekokritik' och tre om 'antropocenens miljömedvetande'. En ytterligare session om hållbarhetsstudier och en om religion, etik och miljömedvetande visade bredden och kvaliteten av miljöforskningen utförd på Mittuniversitetet. Proceduren som användes - att deltagarna skickade in utkast av sina texter innan symposiets början och utvalda andra deltagare gav dem konstruktiv kritik i respektive session - bidrog mycket till den höga kvaliteten av presentationerna som hölls, och underlättade för föredragshållarna att ytterligare förbättra sina uppsatser efter symposiet, till den antologi som arrangemanget resulterade i.
Den stora mångfalden av discipliner som deltagarna representerade resulterade i en lika stor tematisk bredd av föredrag som hölls på symposiet. Ursula Heise diskuterade i sitt föredrag hur staden och urbana ekologier föreställs i samtida romaner på ett sådant sätt att det urbana rummet inte längre anses som en antites till 'natur' och det 'naturliga'. Richard Kerridge argumenterade från perspektivet av materiell ekokritik att en ny idé av självmedvetande håller på att uppstå som svar till den ekologiska krisen. Denna betonar inte dualistiska motsatser och gränser, men istället aspekter såsom gemensamma ursprung, samevolution, processer, energiflöden, hybriditet, aktör-nätverk och den ständiga ömsesidiga konstruktionen av själv och värld. Marc Luccarelli fokuserade på grön humanioras potential att bidra till lösningar i miljökrisen. Kari Norgaard presenterade en uppdatering av sin studie av socialt organiserat förnekande av klimatförändringar, en studie som hon ursprungligen genomförde i 2001. Gísli Pálsson diskuterade idén av Antropocenen och dess konsekvenser för antropologi och miljödiskurser i allmänhet. Sophia Perdikaris presenterade en specifik lokal form av miljömedvetenhet på ön Barbuda i Karibien och konstaterade att denna karakteriseras av en speciell 'tidsmedvetenhet' som skiljer sig från västliga åsikter om miljöproblem.
Det är inte möjligt att redogöra i detalj för de många högkvalitativa presentationer som hölls i symposiets tematiska sessioner. Några få exempel måste därför räcka här. Ashleigh Harris (Uppsala universitet) diskuterade samtida afrikanska romaner som handlar om problem med resursbrytning ur ett materiellt ekokritiskt perspektiv. Hon sammanfattade att sådana texter konstituerar ekologiska interventioner i den afrikanska nutiden och kritiska funderingar om de sofistikerade strategier av mutation som krävs för att överleva i en post-naturlig tid. Peter Mortensen (Aarhus universitet) fokuserade på koncepter, narrativer, genrer och traditioner som förknippar lycka och den naturliga världen på ett sådant sätt att arbetet för hållbar utveckling i antropocenen stärks. Han kontrasterade konceptet av Gross National Happiness (GNH) med bruttonationalprodukten (BNP) som det konventionella måttet för mänsklig välmående. Masami Yuki (Kanazawa University) diskuterade transnationella förhandlingar av matmedvetenhet genom att använda som exempel kulturella skillnader i synen på matsäkerhet i USA och Japan.
På det hela taget lyckades därmed presentationerna som hölls på symposiet utomordentligt väl med att utmana konventionella sätt att tänka om ekologier, identiteter, gemenskaper, nationaliteter, gränser, interaktioner, tid, rum, nostalgi, risker och självbestämmande och att leverera insyn i nya trender i forskning, teori och kritik i det bredare fältet av grön humaniora. Därmed demonstrerades hur miljömedvetenhet idag mer än någonsin är i ett flytande tillstånd. Symposiet mer än uppnådde därmed sitt huvudmål att förnya teoretiskt tänkande om vad det betyder att vara miljömedveten i världen idag och även i våra gemensamma dåtider och framtider.
De tematiska sessionerna och keynote-presentationerna erbjöd ett intensivt program som garanterade djupgående interdisciplinärt utbyte av kunskap. Ändå förblev det tillräckligt med tid för att bygga upp nätverk och nya samarbeten mellan enstaka deltagare och forskningsgrupper under fika- och lunchpauserna och under symposiets sociala program såsom konferensmiddagen på kvällen den 6 december. Framför allt svensk forskning i grön humaniora stärktes genom de excellenta möjligheterna att diskutera och byta kunskaper under symposiet. Vårt arrangemang lyckades därmed med att bidra till att stärka miljöforskningen inom humaniora i Sverige och att presentera originell forskning av svenska forskare. Även den större publiken på Mittuniversitetet drog fördel av arrangemanget som var öppet för alla studenter och anställda, av vilka många deltog i delar av programmet.
Symposiets framgång visades även efter symposiet genom att mer än hälften av deltagarna valde att skicka in sina uppsatser som bidrag till den antologi som resulterar från symposiet och som utgivs av Steven Hartman, Reinhard Hennig, Mae Kilker och Anders Olsson på Mittuniversitetet. Fyra av huvudföredragshållarna och fjorton av de som presenterade i de tematiska sessionerna har lämnat in bidrag till den planerade antologin som nu är i peer review och därefter kommer att skickas till förlaget Brill för att publiceras i serien Studies in Environmental Humanities i början av 2016.
Ett ytterligare viktig resultat av symposiet är ett stort antal intervjuer med ledande forskare från grön humaniora som filmades på plats under arrangemanget. Dessa 'vetenskapliga etnografier' kommer att fungera som bidrag till ett internet-videoarkiv för studenter och allmänheten som för närvarande utvecklas av Mittuniversitetet och NIES i samarbete med andra akademiska partner (University of Oregon och Linköpings universitet). Detta arkiv kommer att fungera som en resurs för studier i grön humaniora och därmed för doktorandstudier i detta fält som för nuvarande byggs upp vid Mittuniversitet, andra svenska universitet (Linköping, Uppsala och KTH) och även internationellt. Arkivet kommer även att konstituera en viktig länk mellan akademisk forskning och den svenska allmänheten och därmed att fullfölja den så kallade 'tredje uppgiften'.

Publikationer

Rethinking Environmental Consciousness. Eds. Steven Hartman, Reinhard Hennig, Mae Kilker & Anders Olsson. Leiden: Brill|Rodopi 2016 (currently under peer review).