Jenny Wallensten

Gudagåvor. Aspekter av materialitet i antik grekisk religion. Ett internationellt symposium på Svenska institutet i Athen.

Materiella ting intar en central plats i vårt samhälle. Vi köper och använder dem, drömmer om nya. Och intressant nog, trots att vi ser dem som livlösa, kan objekt styra vår tillvaro. En vanlig väg illustrerar detta. När den lagts ut bestämmer vägen, inte föraren, var vi kör. Mobiltelefoner påverkar vårt sociala beteende: idag förs privatkonversationer med hög röst på offentlig plats. De flesta uppmärksammar inte objektens inflytande i våra liv och antropologer menar att vi undermedvetet väljer att inte se detta; konsumtion ger dåligt samvete. Intressant nog hade de antika grekerna en annan inställning. De skrev hyllningsdikter till materiella ting och ansåg att sådana spelade stor roll i kontakten med gudavärlden. Och inte bara tillbedjarna såg saker i sig som betydelsefulla. Gudarna själva tyckte om ting, de lade rikedom på hög och deras krafter kunde vila i specifika objekt. Zeus åskvigg och Afrodites gördel kunde lånas ut eller stjälas. Utan dessa kunde gudarna förlora förmåga och identitet. Symposiet utgår ifrån dessa grekernas egna idéer om materialitet. Vilken roll spelade religiösa objekt i samhället och vilken roll för gudarna själva? Detta dubbla perspektiv samt betoningen på den antika attityden är en helt innovativ utgångspunkt som väntas ge spännande insikter. Detta tvärvetenskapliga symposium samlar 20 talare från Europa, USA och Nya Zealand. Mötet anordnas på Svenska institutet i Athen, en institution med lång tradition av excellens inom ämnet grekisk religion.

Saker och ting var viktiga för människors utövande av den antika grekiska religionen. Föremål som knivar, korgar och altaren behövdes för rituella handlingar. Tempel behövdes för att skydda statyer och gåvor till gudarna, speciella kläder och skor krävdes i vissa religiösa sammanhang. Men även gudarna behövde och åtrådde materiella ting. Herakles och Apollon slåss om den sistnämndes trefot, vilken behövdes för delfiska profetior. Afrodite lånar ut sin gördel till Hera för att hon fullkomligt skall övermanna Zeus med dess erotiska kraft och Hermes använder sin häroldsstav för att få de dödas själar att följa med honom till underjorden. Dessutom ville gudarna ha presenter, Greklands helgedomar var fulla av saker, från trasiga smycken till kostbara tyger, från avlagda fiskeredskap till förgyllda skulpturer; allt ofta noterat i detaljerade inventarielistor. Den internationella konferensen The Stuff of the Gods. The Material Aspects of Religion in Ancient Greece tog fasta på denna religionens materialitet och undersökte aspekter därav, med betoning på det antika grekiska (emiska) perspektivet.
Vårt program var indelat i fem sessioner: 1. Gods-Humans-Stuff: Ancient and Modern Categories; 2. The Materiality of Ritual; 3. Materiality, Sense, Experience and Emotion; 4. The Matter of Time; 5. The Matter of Space.
Under den första sessionen berördes på olika sätt frågan om vad ett rituellt objekt egentligen är. Måste det vara skapat för att användas för religiöst bruk, eller kan det bli heligt på annat vis? Är det nödvändigtvis heligt? Och är denna ett föremåls heliga karaktär inneboende och konstant, eller beror den på kontexten? Rörelsen mellan heligt-profant återkom som en röd tråd i denna session, liksom gapet mellan en modern betraktares och en antik användares kategorisering av föremål.
Den andra sessionen, inriktad på ritualers materialitet, placerade vanligen förbisedda föremål i rampljuset. Två papers fokuserade på små terrakottastatyetter, vanligen kategoriserade som blygsamma och massproducerade figuriner och ofta vagt kallade "för kultiskt bruk" eller "dekorationsföremål". Men diskussionen visade hur figuriners anonymitet ger utrymme för polyvalens och det lilla formatet likaså. En generisk statyett kan enkelt få en personlig och specifik innebörd och identitet via den ledsagande ritualen (en bön, till exempel) och små figuriner kan hanteras och flyttas på och därmed bokstavligt talat röra sig mellan olika kontexter (exempelvis mellan rit-vardagsbruk). Också föremåls förmåga att bli mötespunkt mellan människor och gudar återkom i diskussionen: en statyett i form av den tillbedda guden eller tillbedjaren, votivreliefer skänkta till läkedomsguden Asklepios med motiv som refererar till kulten blir till minnesmärke över gudens möte med tillbedjare och samtidigt en inbjudan från honom till nya dyrkare med hälsoproblem. Objekten illustrerar, är, och skapar samtidigt den plattform där dödliga och odödliga interagerar.
Den tredje sessionen förde det vetenskapliga samtalet mot sinnen, sinnesintryck och känslor i relation till materialitet. Vilka intryck skapade den mängd föremål som samlades i helgedomar, vilka av somliga liknats vid museer och "Wunderkabinette"? Hur påverkas besökaren av att möta föremål i grupp, och hur förändras tingens mening då de placeras i grupp? Hur tar en besökare till sig en sk koloss, dvs en skulptur i enorm storlek; den sk kolossen på Rhodos, en Heliosstaty, skall ha varit 30 m hög och placerad på en 15 m hög bas? Förhöjer eller fjärmar detta upplevelsen av det gudomliga? Slutligen berördes också känsel och doft i hanterandet av föremål associerade med begravningsritualer.
De två sista sessionerna placerade saker och ting i kronologiska och rumsliga perspektiv. Föremålens sk agency, kraft och förmåga att agera och påverka, gick som en röd tråd genom dessa: hur föremål styr status och kan representera människor genom tid och rum, hur objektens betydelse förändras både i takt med att tiden går men också beroende på vem som använder dem, gudar eller människor? Kan objekten skapa heliga områden genom sin blotta närvaro? Hur ändrar de karaktär beroende på var de placeras?

De utmärkta bidragen och det livliga, initierade deltagandet från den diskuterande publiken visade att vi valt ett fruktbart ämne som dessutom ligger i tiden. Svenska institutet i Athen är känt för att skapa ett stimulerande diskussionsklimat som aldrig gör avkall på det vetenskapliga samtalets höga kvalitet och vårt arrangemang sällade sig till de tidigare vad gäller den aspekten. Vi avser att publicera konferensbidragen och ser nu fram emot att ta oss an redaktionsarbetet med en volym som vi tror kommer att bli ett viktigt bidrag till forskning inom antik grekisk religion.

Jenny Wallensten, Maria Mili och Matthew Haysom