Pauliina Remes

Rationellt Självstyre: En undersökning av personlig autonomi och dess platonska ursprung

Personlig autonomi beskrivs rimligtvis i termer av hur en individs tankar och handlingar bestäms utan yttre tvång. En vanlig förståelse av detta bygger på föreställningen att mänsklig lycka betingas av önsknings- och begärstillfredställelse. Därmed definieras personlig autonomi i preferentialistiska termer som förmågan att på ett obehindrat och självtillräckligt sätt kunna realisera detta mål. Denna tanke har en viktig motvikt i en rationalistisk uppfattning: Personlig autonomi bör snarare förstås i termer av en rationell och självkritisk utvärdering av de drivkrafter som bestämmer en individs tankar och handlingar. Den antika filosofin och speciellt Platon erbjuder ett robust ramverk för att undersöka personlig autonomi i en icke-preferentialistisk och relationell kontext. Platons banbrytande självstyrelsebegrepp tydliggör hur personlig autonomi och moralisk integritet samstämmer. Kraven på självkännedom och på en kritisk granskning av den rationella överläggningens praktiker visar dessutom hur språk, förnuft och autonomi hänger ihop. Den antika debattens insikter är dock eftersatta i vår samtida diskussion. Ett av projektets två mål är att rätta till detta misstag, det andra är att fördjupa förståelsen av den antika diskussionen. Genom en noggrann undersökning av autonomi- och självstyrebegreppens ursprung i den platoniska traditionen avser detta projekt både producera ny historisk kunskap och visa hur denna kunskap är oumbärlig för att förstå vad autonomi betyder idag.