Per Högselius

Koloniala naturresurser och svensk utrikespolitik 1914-1989

Projektet undersöker i ett svenskt perspektiv kopplingen mellan två av det "korta 1900-talets" (1914-1989) viktigaste trender: å ena sidan den globala geopolitiska turbulensen under perioden och å andra sidan den exempellösa ökningen av naturresursutvinning globalt för snabbt växande industriella ekonomiers behov. Projektet kommer att bidra till nya perspektiv på svensk utrikes-, säkerhets- och näringspolitik under perioden samt till den växande debatten om "icke-kolonialistiska staters kolonialistiska historia".

Vi kommer att pröva tre hypoteser: (1) att koloniala naturresurser blev så viktiga för svensk industri att den svenska regeringen fann det nödvändigt att aktivt stödja svensk medverkan i vad som kan kallas "global resurskolonialism"; (2) att regeringen aktivt använde naturresurser som ett utrikespolitiskt verktyg för att bygga stabila relationer med stater och regioner i den (post)koloniala världen; och (3) att Sveriges neutralitetspolitik och alliansfrihet var instrumentell för att stärka svenska (post)koloniala naturresursintressen.

Utifrån en teoretisk ansats baserad på begreppen "strategiska resurser", "securitisering", "ekonomiska och politiska hävstångar" och "nationella stilar" undersöker vi interaktionen mellan industriella och politiska aktörer i tre resursrika koloniala regioner: Afrika, Sibirien/Centralasien och Arktis.