Stefan Hedlund

Förebyggande diaspora: rysk medelklass som ägare av fast egendom utomlands

Detta projekt för forskningsinitiering syftar till att skapa en teoriram, och att utveckla verktyg för fältarbete, för att studera den framväxande ryska medelklassens innehav av fast egendom utomlands. Grundhypotesen är att sådant ägande motiveras av svag tillit till institutioner i hemlandet och av en bristande tro på förbättring. Alternativ till denna hypotes kan vara kapitalflykt och bosättning inom EU. En sådan strävan att finna säker tillflykt kan uppfattas som en reflektion av ekonomiska, sociala och politiska trender, vilket kan bidra till att kasta nytt ljus över pågående transformationsprocesser i rysk ekonomi och ryskt samhälle. Projektet kan också bidra med kunskap om attitydförändringar, avslöjade via investeringsbeslut, som har högre trovärdighet än andra undersökningsdata. Även om ett flertal olika destinationer för investeringar i syfte att förvärva fast egendom kommer att tas med kommer projektet att fokusera på Bulgarien och Finland. Dessa två länder ligger i topp för den ryska medelklassen, till skillnad från destinationer som favoriseras av ekonomiska och politiska eliter. Den workshop som här föreslås syftar till att skapa ett internationellt tvärvetenskapligt nätverk av forskare med en gemensam ambition att initiera ett tvåårigt forskningsprojekt, med tänkt start i slutet av 2015 eller tidigt 2016.

Syftet med detta forskningsprojekt var att ta undersöka möjliga bevekelsegrunder för ryska medborgares växande innehav av fastigheter utomlands. Dylika förvärv från den ryska medelklassens sida skapar ett slags "förebyggande diaspora", som utöver önskan om diversifierade investeringar, om möjligheter till rekreation och ren kapitalflykt, drivs av lågt förtroende för väsentliga institutioner i hemlandet, av bristande tro på framtida förbättring och av en uppfattning om hög socio-politisk risk.

Allt detta sammantaget driver ryssar att söka en "fristad" utomlands för sina tillgångar, och i förlängningen även för sig själva. Det senare följer av möjligheten att via ägande av fastigheter skaffa permanent uppehållstillstånd både i EU:s medlemsstater och i andra länder i världen. För dem som är oroliga över rådande trender i det egna landet, och samtidigt förhåller sig skeptiska till möjligheterna att vända dessa trender med hjälp av "voice" via den demokratiska processen, kan förvärv av utländska fastigheter vara en potentiell strategi för "exit".

Ägande av utländska fastigheter utgör i detta avseende en värdefull ny källa till insikter rörande socio-ekonomiska och politiska trender i Ryssland, om stämningar, förväntningar och preferenser bland ryssarna. Betydelsen av denna källa kan ses mot bakgrund av att förvärv av utländska fastigheter har blivit ett massfenomen som sprider sig från landets ekonomiska och politiska eliter till medlemmar av nationens medelklass, vilket står i skarp kontrast till opinionsundersökningars bild av växande stöd för regimen.

Omfattningen av denna process har blivit en känslig fråga för den ryska regeringen, som i enlighet med ambitionen om en "nationalisering av eliten" nu är i färd med att införa olika former av rättsliga restriktioner för innehav av fastigheter utomlands, något som även drabbar medelklassen. Massivt ryskt ägande av fastigheter skapar också växande oro i en del destinationsländer, däribland Lettland, som överväger fiskala och andra motåtgärder.

De medel som beviljades av Riksbankens Jubileumsfond användes för att anordna två workshops, båda i Bulgarien, som är en av de främsta destinationerna för ryska fastighetsförvärv utomlands.

Den första ägde rum i Burgas, 19-21 augusti 2015. Det främsta syftet var att presentera och sammanjämka olika analytiska perspektiv på ämnet, att formulera hypoteser, utveckla ett teoretiskt ramverk och verktyg för fältarbete, samt att identifiera olika datakällor. Medverkande var samhällsvetare och fastighetsexperter från Ryssland, Sverige, Norge, Bulgarien, Spanien och Finland. De presenterade institutionella, ekonomiska, juridiska och socio-politiska analyser av ryssars utländska fastighetsinnehav, och beskrev fenomenets geografiska utbredning, gällande såväl destinationsländer som de inblandades permanenta bosättning i Ryssland. Det betonades att stora investeringsbeslut avslöjar ryska medborgares djupt rotade preferenser, och att data rörande utländska fastighetsinnehav därför kan komplettera intervjuundersökningar och andra typer av information som brukar användas för att mäta institutionella och attitydmässiga förändringar i det ryska samhället.

I samråd med bulgariska och spanska fastighetsexperter identifierade projektdeltagarna olika källor till information rörande ryska fastighetsinnehav utomlands. Sådana källor inkluderar, men är inte begränsade till, nationella kadastrer och andra typer av fastighetsregister, transaktionsregister, och data över rysk kapitalflykt. En viktig fördel med projektet är att erforderlig information ofta kan finnas i offentliga källor och därför kan samlas in till en relativt låg kostnad. Samtidigt är tillgång till sådan information ojämnt fördelad mellan olika länder av intresse. I Bulgarien i synnerhet är registrering av transaktioner och ägande delad mellan olika myndigheter och nivåer inom byråkratin. Liknande data i Spanien är bättre organiserade och lättare att få tillgång till och kommer därmed att göras tillgängliga för projektgruppen.

Den empiriska strategi som utarbetades under workshopen omfattar nationella fallstudier, djupintervjuer och statistisk analys baserad på variation i fastighetsköp, över tid och mellan länder. Sådan analys bör identifiera och kvantifiera effekterna på fenomenet av olika push- och pull-faktorer, såsom den inhemska ekonomiska och politiska situationen i Ryssland, inkluderande den pågående ekonomiska krisen och olika nya restriktioner för utländska transaktioner, såväl som internationella processer, exempelvis medlemskap i EU för några av mottagarländerna och rättsliga förändringar i dessa länder. Tillämpliga datamodeller diskuterades och bedömdes mot bakgrund av dessa mål.

Det beslutades att den uppföljande forskningen skulle fokuseras på länder där ryska utländska fastighetsinnehav är särskilt omfattande, inkluderande Bulgarien (där ryskt fastighetsägande uppskattas till 300-500 tusen enheter, med ett marknadsvärde uppskattat till 3-5 miljarder euro), Spanien, Lettland, Grekland och Cypern.

Syftet med den uppföljande workshop som ägde rum i Sofia, den 5 december 2015, var att initiera två nationella pilotfallstudier, i Bulgarien och Spanien, samt att identifiera källor till finansiering för ett fullskaligt forskningsprojekt i ämnet. Forskningsfrågor och datakällor för pilotstudierna utarbetades ytterligare, och nödvändiga forskningsmedarbetare engagerades. Olika möjligheter undersöktes att lämna in bidragsansökningar till nationella och multinationella forskningsorgan utforskades, inkluderande EU:s Horisont 2020 program, NATO:s anslagsprogram och ryska finansieringskällor. Det beslutades vidare att projektets agenda även skall inkludera säkerhetsaspekter.

Ett viktigt resultat av projektet är ett multinationellt nätverk av forskare och fastighetsexperter som samarbetar med studien, inkluderande Stefan Hedlund och Leonid Polishchuk (Centrum för rysslandsstudier, Uppsala, Sverige), Yulian Konstantinov (Universitetet i Tromsø, Norge), Petar Stankov (Economic University, Sofia, Bulgarien); Evgeniya Blagoeva (New Bulgarian University, Sofia, Bulgarien), Irina Busygina (MGIMO, Moskva, Ryssland), Inna Ryzhkova (State Humanities University, Murmansk, Ryssland), Olga Hannonen (Östra Finlands universitet), Sergio Nasarre-Aznar och Héctor Simón Moreno (båda från Universitat Rovira i Virgili Avda, Spanien).

Inledande resultat från projektet presenterades av Olga Hannonen vid 2016 års Annual meeting of the Association of American Geographers. Partiellt uppdaterade resultat finns sammanfattade i ett paper av Yulian Konstantinov och Inna Ryzhkova, avsett för publicering i akademisk tidskrift med peer review.

Projektet fick logistiskt stöd av UCRS i Uppsala, som agerade värd för Yulian Konstantinov som gästforskare och som skapade kontakter med potentiella svenska partener, inkluderande Utrikespolitiska Institutet i Stockholm.