Ingela Nilsson

Krönikor som litteratur på gränsen mellan dåtid och nutid

Den så kallade bysantinska världskrönikan har länge betraktats som en 'låg' genre helt utan eller med väldigt långa litterära ambitioner - oändliga listor av historiska och kyrkliga händelser som lånats från tidigare krönikor, slarvigt kompilerade av obildade munkar. Trots att de senaste åren har iakttagit en viss omvärdering av krönikorna tillsammans med ett växande intresse för deras litterära och berättartekniska tekniker, har inget försök gjorts att utveckla ett mer systematiskt metodologiskt betraktelsesätt. Tillfället för ett sådant försök förefaller lämpligt, speciellt med tanke på det ökande antalet litterära studier av bysantinska texter, inklusive historiografi. Denna konferens syftar därför till att utveckla en mängd metodologiska sätt att se på bysantinska krönikor som litterära texter. En viss krönikas 'litterära identitet' skulle t ex kunna definieras i termer av dess förhållande till de litterära föregångare som omgav författaren eller medvetet valdes som positiva eller negativa modeller, eller till andra litterära verk som var tillgängliga eller lästes vid den tid när den skrevs.Vår förståelse av krönikor som litteratur kan också avsevärt fördjupas genom en jämförelse med verk som hör till historieskrivning, romantisk eller hagiografisk litteratur och andra texter som lästes av bysantinarna. En sådan omvärdering av genren i sin helhet kommer att leda till nya insikter vad gäller krönikans plats i bysantinsk världssyn och litteraturhistoria.

Syftet med projektet "Krönikor som litteratur på gränsen mellan dåtid och nutid" var att samla en grupp forskare för att presentera och diskutera nya metoder och förhållningssätt till den bysantinska världskrönikan som litterär genre. Arrangörernas syfte med konferensen var dels att lyfta krönikans betydelse som litterär komposition (inte enbart historisk kompilation), dels att föra samman seniora och juniora forskare inom området. Konferensen ägde rum vid Ludwig-Maximilian-uuniversitet i München den 29-30 april 2016. Deltog gjorde 17 forskare från Europa, Australien och Nordamerika, samt en relativt stor publik från München och andra delar av Tyskland.

Särskilt frågan om genre visade sig vara föremål för en lång och bitvis hetsig diskussion.Vad karaktäriserar egentligen ett historiskt verk, och hur skiljer sig ett historiografiskt verk från en krönika, en kronografi eller en enkel epitome? Föredrag som behandlade problematiska eller rentav gåtfulla aspekter av tidiga krönikor som Chronikon Paschale (Christian Gastgeber), historiska verk av Johannes av Antiochia (Umberto Roberto), Johannes Malalas (Adam Goldwyn) och Georgios Monachos (Dmitry Afinogenov) blandades med analyser av senare verk av Symeon Logothetes (William Adler), Georgios Kedrenos (Roger Scott), Skylitzes Continuatus (Larisa Vilimonovic) och Michael Glykas (Varvara Zharkaya). Johannes Zonaras fick särskild uppmärksamhet från både Luisa Andriollo, Sotiria Protogirou och Theofili Kampianaki. Sergei Mariev diskuterade den bysantinska krönikans övergripande identitet, medan Richard Burgess - som explicit ville "befria bysantinsk historiografi från Krumbachers och Hungers tyranni" - föreslog en omfattande modell för att klassificera de flesta krönikor. Paolo Odorico återvände regelbundet till behovet av att placera och analysera krönikorna i sin historiska kontext istället för att lyfta ut dem ur den.

Vad gäller denna senare aspekt erbjöd AnnaLinden Weller och David Westberg fruktbara perspektiv av den armeniska respektive den senantika situationen, vilket hjälpte deltagarna att inte bara befria bysantinsk historiografi som sådan från moderna genreförväntningar utan också att vidga diskussionen bortom det rent bysantinska paradigmet. Märkligt frånvarande i detta sammanhang, med undantag för föredraget av Federico Montinaro, var Theophanes Confessor och hans syriska källor, liksom de konstantinopolitanska Patria. Den avslutande diskussionen, inledd och modererad av Ingela Nilsson, gjorde det tydligt att jämförelser med västerländsk (latinsk) och österländsk (arabisk, persisk) historiografi skulle ha gett intressanta resultat. Eftersom samtliga perspektiv inte rymdes inom ramen för denna konferens diskuterades också möjligheten att skapa en projektgrupp kring sådana komparative aspekter.

Föredragen kommer att revideras och publiceras med Sergei Mariev som redaktör i serien Byzantinisches Archiv (de Gruyter).